10 orsaker att flytta till Piteå

Detta är direkt kopierat från Piteås egen hemsida (Pitea.se)

Du får förträffliga grannar.
Du flyttar in i framtiden
Du får tillfälle att lära dig ett nytt språk
Bara en mil till Rivieran. (Nytt fönster)
Garanterat björnfritt
Du får benämningen ”Pitebo”
Du kan sola 23.30 i Juni
Dina barn kan få möta Brasilien i fotboll (Nytt fönster)
Du dansar och ler i flera dagar (Nytt fönster)
Du får gratis palt en gång per år

Love is just a four-letter word

I helgens anda, fortsätter jag nu att brutalt håna mina norrländska systrar.
En unik studie genomfördes för ett par år sedan i just Piteå. Undersökningen gick ut på att ta reda på ungas attityder till Pitemål. Teorin var att dialekter hos människor skulle fylla en liknande funktion som den de spelar i övriga djurriket. Framför allt fåglar och många däggdjur har faktiskt dialekter även där, en dialekt som de lär sig av sina föräldrar eller sin flock. Där fyller den faktiskt en evolutionär roll, då dialekter används för att undvika inavel och incest, som annars har en tendens att försämra arvsmassan och därigenom chanserna för de blivande ungarna.
Resultatet talar för sig självt...

"Unga grabbar i Piteå gillar dialekten, och stannar därför ofta kvar i stan, men att tjejer i kommunen inte gillar den därför ofta lämnar staden för att söka partners i andra landsändar."

"Physics is like sex: Sure, it may have practical results, but that is not the reason we do it."
*Richard Feynman*

En tätort på en slätt.

För att håna mina norrländska vänner...

Pitepalt

Den vanliga palten på potatis och mjöl har kommit att särskilt förknippas med staden Piteå, och kallas ofta pitepalt. Pitepalt sägs vara Piteås "nationalrätt". Det finns dock ingen tydlig skillnad i recept mellan pitepalt och annan potatispalt - de olika recept på "äkta pitepalt" som cirkulerar skiljer sig lika mycket mellan varandra som övriga recept på potatispalt.

I Öjebyn utanför Piteå finns vad som uppges vara världens enda "paltzeria". Där serveras alla möjliga och omöjliga varianter på palt, men självklart även vanlig pitepalt. Det finns också en så kallad Paltakademi, som är ett sällskap i Piteå, vars syfte är att "arbeta för att sprida och utveckla palt, den välkända pitepalten och paltkulturen". Man har också som uppgift att licensiera restauranger. För att få en licens krävs att restaurangen ständigt har palt på menyn. Om restaurangen uppfyller villkoret att ständigt ha palt på sin meny, utfärdar Paltakademiens kanslichef ett skriftligt bevis, som erkänner kökets kompetens att tillaga och servera Pitepalt. I akademiens fälttåg ingår också att arrangera paltmiddagar i samarbete med restauranger runt om i landet. Det är fullt möjligt för vem som helst att ansöka om medlemskap i Paltakademien..

Paltkoma är ett norrländskt diadektalt uttryck som blev riksbekant genom tv-programmet värsta språket. Ordet beskriver den dåsighet som drabbar den proppmätte efter en stadig måltid, eller som Norrländsk ordbok definierar det: "det fullständigt utslocknade tillstånd av total kroppslig utmattning som inträder kort efter inmundigandet av ett stort antal (Pite)paltar". Dåsigheten kommer av kroppen efter intagande av föda aktiverar det parasympatiska nervsystemet för att fokusera på matsmältningen. Andra dialektala ord för paltkoma är paltschwimen och grötsvimmen. Fenomenet är på engelska känt som post-lunch-dip.

Pitepalt någon? ^^

A little help from my friends

Idag skall jag göra något så ovanligt som att faktiskt svara på ett kjedjebrev. Sting har blivit utmanad att skriva sju styken fakta om sig själv. I vanliga fall ser jag aldrig med blida ögon på kjedjebrev, men för Hennes skull...

Dessutom antar jag att det inte räknas som ett kjedjebrev om jag inte utmanar några fler.

1. Jag var en väldig slacker under mellanstadiet. Efter att ha tränat simning i flera år slutade jag rätt abrupt, och började inte träna förens Sofie Svensson tvingade mig till insikt då hon nästan klådde mig i armbbrytning..
2. Under mitt liv har jag haft fem frakturer. Tre stycken på SAMMA nyckelben, en kota i nacken och båtbenet i högerhanden.
3. Min storebror har gjort bort sig på stora scenen i Elmia under Dreamhack.. vid tre skilda tillställningar.
4. Jag har varit i vartenda land i västeuropa utom Portugal (och luxemburg, men vem räknar det som ett riktigt land?).
5. Första gången jag kysste någon jag var kär i var i slutet av nian. Det skedde på en lekplats..
6. När jag läser njuter jag. Under tiden befinner jag mig i ett närmast vegetativt tillstånd där världen undan för undan försvinner och tider upphör att existera, tillsammans med alla störmoment i den (typexemplet var väll när en klasskamrat slog mig i huvudet utan att jag märkte något).

7. Jag har, faktiskt, hår på bröstet (se visningsbild vid eventuella tveksamheter)

Alison

Hej hopp.
Jag blev inkallad till ett allvarligt snack med PR-gruppen igår, och kom i dager att de ansåg att vissa förändringar borde genomföras. Det tjocka lager av melankoli som ligger ovanpå den skall sopas bort för en mer positiv och (förhoppningsvis) lite attraktivare look. Därför ska bloggen få en mer praktisk och tydlig approach, och betydligt mindre filosofisk och svävande. Att tänka är intressant men ganska menlös hobby, egentligen. När det kommer till kritan betyder mycket av det ingenting. För vad är egentligen poänge med att känna till meningen med livet om du aldrig lyfter dig ur tänkarfotöljen och letar når dit.
Allt för att ni läsare skall känna er som hemma.

(och ja, jag vet att detta är andra (okej, det är tredje) gången jag försöker genomföra detta..
men what the fuck, det är ju tanken som räknas?

Piece suckers.

It is in vain to say human beings ought to be satisfied with tranquility: they must have action; and they will make it if they cannot find it.
*Charlotte Brontë*

Hansel and Gretel

And Hansel said to Gretel: Let us drop these bread crumbs so that together we can find our way home. Because losing our way would be the most cruel of things.

The distance.

Alla sagor är en lögn. Naiva skrönor med enkelspåriga poänger och dåliga repliker. Sagor handlar om "ädla" människor, modiga män och fagra möer, som kämpar mot drakar och demoner för att sedan rida iväg i solnedgången och leva lyckliga i resten av sina dagar.
Livet fungerar inte på det viset. Sagan slutar aldrig lyckligt, oftast slutar den inte alls. De enda gånger den slutar, då dör hjälten i förtid, slagen till marken av onda övermäktiga krafter. Men då är det knappast en saga, mer likt en naturfilm där vi ser en fågel som kastar sig ut ur sitt bo för att flyga, bara för att upptäcka att han var en Kiwi..
Men flertalet verkliga sagor präglas av att de aldrig tar slut, eftersom hjälten till sitt stora förtret upptäcker att jorden är rund och den gyllene solnedgången han red in för en stund sedan evigt undflyr honom. Därför slutar aldrig sagan, bara berättelsen. Kampen fortsätter.

Jag antar att vad jag försöker säga är

att jag avundas Kiwin.
Han behövde aldrig leva tillräckligt länge för att inse att hans dröm aldrig var verklig.