The distance.

Alla sagor är en lögn. Naiva skrönor med enkelspåriga poänger och dåliga repliker. Sagor handlar om "ädla" människor, modiga män och fagra möer, som kämpar mot drakar och demoner för att sedan rida iväg i solnedgången och leva lyckliga i resten av sina dagar.
Livet fungerar inte på det viset. Sagan slutar aldrig lyckligt, oftast slutar den inte alls. De enda gånger den slutar, då dör hjälten i förtid, slagen till marken av onda övermäktiga krafter. Men då är det knappast en saga, mer likt en naturfilm där vi ser en fågel som kastar sig ut ur sitt bo för att flyga, bara för att upptäcka att han var en Kiwi..
Men flertalet verkliga sagor präglas av att de aldrig tar slut, eftersom hjälten till sitt stora förtret upptäcker att jorden är rund och den gyllene solnedgången han red in för en stund sedan evigt undflyr honom. Därför slutar aldrig sagan, bara berättelsen. Kampen fortsätter.

Jag antar att vad jag försöker säga är

att jag avundas Kiwin.
Han behövde aldrig leva tillräckligt länge för att inse att hans dröm aldrig var verklig.